Biologiska säkerhetsskåp är en av de primära säkerhetsåtgärderna i alla laboratoriemiljöer som hanterar mikrober och infektionsmedel. Dessa säkra, ventilerade kapslingar säkerställer att laboratoriearbetare hålls säkra och isolerade från ångor och spridning av farliga partiklar vid hantering av potentiellt farliga föroreningar.

För att upprätthålla nödvändiga skyddsnivåer måste biologiska säkerhetsskåp regelbundet testas och certifieras, och de är föremål för NSF/ANSI 49-standarden. Hur ofta ska biologiska säkerhetsskåp certifieras? Under normala omständigheter, minst var 12:e månad. Detta bör ta hänsyn till baslinjemängden "slitage" och hantering som inträffar under ett års användning av skåpet. För vissa scenarier krävs halvårstestning (två gånger per år).

Det finns dock flera andra omständigheter under vilka skåp också bör testas. När ska biologiska säkerhetsskåp certifieras under tiden? Generellt sett bör de testas efter varje händelse som har potential att påverka utrustningens skick eller prestanda: större underhåll, olyckor, byte av HEPA-filter, flytt av utrustning eller anläggning, och efter perioder av längre avstängning, till exempel.

En fin dimma av kaliumjodiddroppar, producerad av en snurrande skiva, används som en utmaningsaerosol för att mäta inneslutningen av ett biosäkerhetsskåp. Samlarna avsätter eventuella kaliumjodidpartiklar som finns i provluften på filtermembranen. I slutet av provtagningsperioden placeras filtermembranen i en lösning av palladiumklorid, varpå kaliumjodiden "utvecklas" för att bilda tydligt synliga och lätt identifierade grå/bruna prickar.

Enligt EN 12469:2000 ska Apf (skåpsskyddsfaktor) vara mindre än 100 000 för varje uppsamlare eller så ska det inte finnas fler än 62 bruna prickar på KI diskusfiltermembranet efter utveckling i palladiumklorid.

Testning och certifiering av biologiska säkerhetsskåp innefattar flera tester, några obligatoriska och några valfria, beroende på syftet med testningen och de standarder som måste uppfyllas.

Obligatoriska certifieringstester omfattar vanligtvis:

1, Inflödeshastighetsmätningar: Mäter insugningsluftflödet vid enhetens framsida för att säkerställa att biologiskt farliga material inte kommer ut från skåpet där de skulle utgöra en risk för operatören eller laboratorie- och anläggningsmiljön.

2, Nedströmningshastighetsmätningar: Säkerställer att luftflödet inuti skåpets arbetsområde fungerar som avsett och inte korskontaminerar arbetsområdet i skåpet.

3, HEPA-filtrets integritetstestning: Kontrollerar HEPA-filtrets integritet genom att upptäcka eventuella läckor, defekter eller bypass-läckage.

4, Rökmönstertestning: Använder ett synligt medium för att observera och verifiera korrekt luftflödesriktning och inneslutning.

5, Test av platsinstallation: Säkerställer att enheterna är korrekt installerade i anläggningen i enlighet med NSF- och OSHA-standarder.

6, Larmkalibrering: Bekräftar att luftflödeslarm är korrekt inställda för att indikera eventuella osäkra förhållanden.

1,Icke-viabla partikelräkning - för ISO-klassificering av ett utrymme, normalt när patientsäkerheten är ett problem

2,UV-ljustestning - för att ge en µW/cm² uteffekt av ljuset för att beräkna korrekt exponeringstid baserat på befintliga föroreningar. Ett OSHA-krav när UV-ljus används för dekontaminering.

3, Elsäkerhetstestning - för att ta itu med möjliga elektriska säkerhetsproblem på enheter som inte är UL-listade

4, Lysrörstestning, Vibrationstestning eller Ljudtestning - arbetarkomfort- och säkerhetstester som kan visa om ytterligare säkerhetsprotokoll eller reparationer kan krävas.